Det har varit lite si sådär med mitt skrivande, men jag ska försöka få fart på det igen. Jag är fortfarande ledig, börjar arbeta till veckan igen. Så då kommer jag väl igång som vanligt igen.

Just nu ligger det spagetti i köket överallt. Det är inte så att jag kastat runt dem utan jag har gjort egen pasta för första gången ☺ Givetvis så började jag med att försöka mig på ravioli som är det svåraste momentet. Ja, ja det gick ju sådär kan jag väl säga. Så jag började om och gjorde spagetti i stället så nu ligger de och torkar i köket. Blir spännande att smaka sedan. Kul att prova något nytt.

Det jag tänkte ta upp i dag handlar om just tron på sig själv och vad den kan förstöra för en om det blir fel från början i vårt liv, alltså från vår barndom. Ja, ja nu kommer det där från barndomen igen, tänker nog många av er. Men många gånger är det faktiskt så att det vi får till oss då, kan påverka hela vårt liv positivt eller negativt.

Får vi en negativ påverkan från föräldrar, skola, kompisar… som kanske säger men det här klarar inte du, det är ingen idé att du ens provar jag vet att du kommer att misslyckas, du är så klantig jämt du kan ju försöka men jag vet att du inte kommer att lyckas… Eller så finns det föräldrar som tycker att det tar för lång tid för barnet att göra en sak, så de tar helt sonika och gör det i stället eftersom det går fortare då. Att göra på det sättet handlingsförlamar barnet, eftersom barnet hela tiden får uppleva att det inte klarar något. Detta påverkar barnet så att det kommer antagligen att bära med sig detta i sin ”ryggsäck” genom livet, om denne inte bearbetar det den varit med om. Det kan påverka barnet så mycket så att denne aldrig riktigt tror på sig själv, att barnet inte kommer att klara av att göra vissa saker i livet och det behöver inte vara svåra saker. Att ständigt få höra att ingen tror på en gör att man till slut, inte tro på sig själv och detta kanske följer med barnet även som vuxen som då blir hämmad för resten av livet, är väldigt osäker, tar inga egna beslut…

Har vi då föräldrar som pushar och ”lyfter” oss så stärker det oss och vi bär med oss det i livet. Jag pratar inte nu om att pressa barnen så att de känner någon form av prestationsångest…

För ett tag sedan hade jag en klient som burit med sig detta från sin barndom, att inte tro på sig själv eftersom denne ständigt fick höra det som liten. Det var både föräldrar och skolan som påverkade personen negativt och ”Ryggsäcken” blir full snabbt om man bär med sig negativa saker från bland annat barndomen.

Jag skulle önska att fler förstod att om man bara bearbetar saker så mår man så mycket bättre. ”Jamen, jag har ju bearbetat,” säger en del. Bra svarar jag, men frågan är den om man verkligen har släppt iväg det som varit jobbigt i ens liv. Jag kan verkligen se skillnad på dem som bearbetar sin ”ryggsäck” i ”Din inre Trädgård”, det är som natt och dag från den dag de kom första gången till mig och till den dag de är klara hos mig för den gången. Man fyller ju hela tiden på i ”ryggsäcken” så det gäller att vara observant på att inte fylla ”ryggsäcken” igen, utan att tänka annorlunda och bearbeta när jobbiga saker dyker upp.

Ha det gott! Med ljus och värme,

Jeanette