Hoppas att sommaren varit bra på alla sätt och vis för dig. Vi har haft en sommar med mycket solsken, god mat, vänner och bekanta från andra länder som vi besökt, shoppat… Med andra ord så har vi haft en väldigt fin sommar,men den var tyvärr alldelens för kort, som alla andra sommrar.
I dagens blogg så kommer jag att skriva om flygrädsla. Det finns säkert många som är fruktansvärt rädda att flyga.
När jag bodde utomlands som 19 åring och arbetade i receptionen på en modellkatalog, skulle ägaren som var fotograf flyga utomlands med sina modeller, för att fota dem i varma länder. När han klev ombord på planet så var han så full att man i princip fick bära ombord honom och likaså var det på hemvägen. Han hade en sådan skräck för att flyga att det enda raka för honom var att bli så full att han sov hela resan ner och hem.
När vi i somras flög från Luxemburg till London så åkte vi i ett litet plan, där fick jag se hur denna rädsla kan upplevas. Marc min man satt mitt emot mig på andra sidan mittgången. Vi pratade och efter en stund, när vi var i luften ville kvinnan som satt innanför honom gå på toa, så han reste sig upp och släppte förbi henne. Sedan satte han sig bakom mig i stället eftersom det var ledigt där och bättre med utrymme. När så planet började åka ned för landning så såg jag i ögonvrån hur kvinnan började röra på sig ovanligt mycket, så jag tittade på henne. Hon satt och vred sina händer, torkade sig i pannan, torkade tårar, spretade ut med fingrarna,spände benen och armarna, höll sig för pannan… jag förstod att hon var skräckslagen helt enkelt. Jag försökte få kontakt med henne för att försöka lugna henne men det gick inte. Hon var så inne i sin panik för landningen att det inte gick att få kontakt. Det kan jag väl säga att eftersom det var ett litet plan så for det både hit och dit och landningen var väl inte den bästa heller så jag kan förstå hennes rädsla.
Jag frågade efter att vi landat hur hon mådde och då svarade hon med ett svagt leende att det var ok. Hon var alldeles blek och säkerligen väldigt skakig i hela kroppen. Vi var i luften i alla fall en kvart när vi var på väg ner och det måste ha varit en väldigt lååång kvart för hennes del. När vi var uppe i luften efter att vi lyft från flygplatsen, såg jag att hon var nervös, men inte överdrivet rädd, hon bläddrade i en tidning fram och tillbaka. Men på väg ner mot flygplatsen var det en fasansfull upplevelse för kvinnan, då kunde hon inte koncentrera sig på att ens bläddra i en tidning, hade hon så hade hon nog krupit ur skinnet för att slippa landa.
Vad fruktansvärt det måste vara att var så otroligt rädd när man ska flyga. I nästa blogg kommer jag att berätta om en kvinna som kom på behandling hos mig för fem år sedan. Jag har intervjuat henne om hur det gick med hennes flygrädsla.
Med ljus och värme
Jeanette