Efter kvällens blogg blir det ett litet uppehåll med skrivandet. Jag tänker återkomma igen i augusti. Behöver vila upp mig under sommaren och bara vara. Det tycker jag du också ska passa på att göra när du kan. Det är viktigt att vi låter kroppen återhämta sig lite emellanåt. Jag har väl en tendens att vilja göra så många saker eftersom jag har mycket energi i kroppen, därför är det bra med viloperioder ibland. Att jag har mycket energi kan bland annat bero på att jag mediterar, inte lika mycket som förr tyvärr, men det ska bli bättring med det.

Det här att titta bakåt och tänka på roliga saker som hänt i livet gör att vi mår bra och kanske vi även ”lyfter” oss, om vi är lite dämpade. Det lättar liksom upp sinnestämningen. I dag tänkte jag på en sådan händelse där jag fullständigt tjöt av skratt. Det var en rolig händelse i mitt liv och varför den dök upp just i dag har jag ingen aning om. Bara jag tänkte på händelsen så började jag fnissa.

I alla fall så hände detta för en så där 30 år sedan. Jag, mamma och pappa hade varit och hälsat på min syster, som då bodde i Götborg. Vi var på hemväg därifrån. Det var jag som körde. Vi hade mammas och pappas hund Zita med oss i bilen som låg där bak i bagageutrymmet. Så tittar jag bak i backspegeln, där pappa sitter mitt bak i baksätet så att han kunde se vägen. Mamma satt med mig där fram. Så börjar jag tokskratta, mamma tittade på mig och frågade vad det var som hände. Jag tittade igen bak och tokskrattade. Pappa började också undra vad det var. Jag skrattade så mycket att jag inte kunde svara och tårarna sprutade, jag hade till och med svårt att koncentrera mig på körningen. Pappa förstod inte att det var han och Zita som var boven i dramat.

Bara jag tänker på situationen nu så ler jag och små fnissar. Det jag såg var nämligen den att pappa som satt mitt bak hade suttit så länge, medan Zita plötsligt hade satt sig upp och satt med sitt huvud precis bakom pappas, vilket innebar att hennes sloköron såg ut som om de satt på pappas huvud, vid hans öron. Det var en så otroligt dråplig syn att jag skrattade åt detta länge bara jag tänkte på situationen. Zita rörde ju lite på huvudet ibland vilket innebar att öronen rörde sig lite på pappas huvud, när jag såg detta då var det färdigt igen. Visst är det underbart att skratta så gott och att man även sedan händelsen är över, kan fortsätta att skratta gott åt situationen?

Har du några roliga händelser som du kommer ihåg bakåt i tiden? Tänk då på dem emellanåt och låt den energin fylla dig så mår du bättre.Tänker nu på en historia som en kompis berättade för mig för länge sedan. Hon gjorde en ”volt” i Paris med två glasstrutar i händerna.När hon berättade historien för första gången så tjöt vi av skratt. Hon kanske förmedlar denna historia så att även ni andra kan läsa den :-).

Jag önskar dig en underbar sommar, semester, bad, god mat och allt annat som hör till sommaren!

Vi hörs igen till hösten, ha det nu gott!

Med ljus och värme!

Jeanette