Pratade med en ung och klok tjej häromdagen, hon är omkring 20 år. Hon sa att hon nu lärt sig att säga ifrån mera. Om jag inte gör det så mår jag ju så mycket sämre själv. Vilka tänkvärda ord av en så ung tjej.

Så är det verkligen om man inte säger ifrån så gör man sig själv illa, eftersom man kanske säger ja till något som man verkligen inte vill göra eller vara med på. Man tror att det är så mycket enklare att säga ja, i stället för att ta konflikten och säga nej till någon. Men i och med det så är man inte snäll med sig själv. Från början kan det vara svårt när man tränar sig i att säga ifrån, så att det blir på ett bra sätt. Kanske man i stället kan säga jag lämnar inget besked nu eftersom jag behöver tänka igenom saken. Vissa av oss behöver mer tid att fundera på saker, innan man kan fatta ett beslut och då kan det vara bra att säga ”inte nu men sedan kan jag ge dig ett besked”.

Ur min bok ”Trädgården inom dig ”så har jag hämtat en kort berättelse om en kvinna som skulle träna sig i att säga ifrån och till en början kan det lätt bli som för henne.

Är du bra på att säga ifrån? Om inte då kan det vara bra att börja träna dig i att göra det om du anser att det är jobbigt att du alltid gör som andra vill, eftersom du inte säger ifrån fastän, du skulle vilja. Mår man bra av att svara ja så behöver man inte ändra på någonting.

Med ljus och värme!
Jeanette

Från min bok är denna berättelse
”I början när vi tränar oss i att säga ifrån, kan det vara jobbigt på olika sätt. På en kurs jag fanns det en kvinna som ständigt överhopades av arbete på sin arbetsplats, för att hon hade svårt att säga ifrån. När vi på kursen tog upp hur viktigt det är att våga säga ifrån, bestämde hon sig för att börja träna sig i detta. Veckan efter, frågade jag hur det hade gått. Hon berättade för oss andra i gruppen vad som hände när hennes chef som vanligt kom en stund innan hon skulle sluta. Han bad henne göra ett arbete åt honom innan hon gick. Då skrek hon rätt ut; NEJ, det kan jag inte. Hon blev så paff över sin reaktion, för hon hade ju inte menat att skrika på det viset. Det bara blev så. Antagligen hade hon suttit och ”laddat” inför den situationen, som hon visste skulle dyka upp. När situationen väl kom då tog hon i rejält, för att chefen inte skulle kunna övertyga henne om att hon skulle stanna igen.

Med tiden förändrades hennes sätt att säga ifrån. Hon klarade av det och hon lyckades med att säga ifrån på ett positivt sätt. Det bidrog till att hon mådde mycket bättre. Hon respekterades mycket mera av sin chef efter detta. Eftersom hon mådde bättre så gjorde hon även ett bättre arbete.”