Ett brev från en kund

Katten Grålle

När jag gick kursen i djurkommunikation så fick jag “prata” med en av några katter, hon var väldigt självständig, må jag säga. När jag frågade om jag fick prata med henne fick jag till svar “Du får återkomma.” Jag tyckte det var så konstigt och jag tänkte “Nä nu Jeanette så är du ute och cyklar, vad du inbillar dig.” Så jag frågade igen och då kom svaret starkare till mig och väldigt bestämt “Du får återkomma.” Sedan var kontakten bruten. Tala om att bli snopen. 🙂 Dagen därpå fick jag kontakt igen och då fick jag prata en stund med henne. Hundarna jag fick träna på var lättare att kommunicera med än denna katt. 🙂

Jag fick ett brev i dag från matte, till Grålle, en underbar katt. Det är nog inte så lätt alla gånger att vara kattägare. Läs här nedan om Grålle.

Jeanette har hjälpt mig tidigare. Men denna gång behövde jag verkligen hjälp med min katt Grålle. Då kom jag att tänka på Jeanette och hennes förmåga att prata med djur. Så jag tänkte att det är värt ett försök att fråga henne om hjälp.

Min katt Grålle är en go och snäll kille. Han är en riktig pratkvarn och det är ju ganska gulligt. Om det är på dagtid! Men i oktober förra året började han prata, eller jama, hela nätterna. Det började med att han kom när vi skulle sova. Hoppar upp i sängen och trampar omkring och jamar, gulligt, och lägger sig ner och är världens goaste. Men efter ett tag hoppar han ner. Börjar krafsa med båda framtassarna samtidigt på garderoben och jamar. Detta är då inte roligt när vi har en ettåring som ska sova. Han blir då utslängd från sovrummet. Väl utanför fortsätter krafsandet och jamandet. Och så fortsätter han sju-åtta gånger under natten. Varje natt! När vi alla vaknat passar han själv på att gå och lägga sig.

Vi kommer dock på idén att utanför sovrumsdörren ställa dotterns Bobbycar och en hoppande ko. Då slipper vi i alla fall krafsandet på dörren.

Men efter två månader börjar vi ledsna ganska mycket. Lite och dålig sömn, jobbig katt, piggt barn och sur sambo på natten!!! Jag har då provat det mesta, lugnande dofter, lek på kvällen, vattenspruta etc etc. Då får jag min briljanta idé om att kontakta Jeanette!

Jeanette lovar att hon ska prova att prata med Grålle och berätta för honom att vi måste få sova på nätterna. Och plötsligt händer det! Grålle lugnar ner sig. Det blir dock några rundor utanfor sovrumsdörren, men det blir bättre. Jeanette tycker ändå att vi borde få sova mer, så hon pratar med honom igen.

Men det är väl så att “det är svårt att lära gamla hundar att sitta “. Men skam den som ger sig. Grålle verkar denna gång lyssna på Jeanette.

Han kommer nu på kvällen, får sin gosstund, hoppar ner, krafsar på garderoben,  blir utslängd. Bobbycar och kossan vaktar dörren varje natt. Ibland gör han nån runda utanför, utifall att vi är vakna, men ger sig ganska snabbt. Sekunder efter väckarklockan ringer står han dock utanför och jamar. Då har han varit så duktig på natten, så matte måste givetvis öppna dörren och krypa ner i sängen igen för en mysstund med Grålle. Vi är nu alla nöjda och tusen tack skyldiga Jeanette! Och börjar han igen med jobbiga nätter, då får han med Jeanette att göra. /Christine

Ha det gott och sköt om dig!

Jeanette

Tillbaka till Kunderna berättar.