Robin tar farväl av Nathalie

Jeanette Byström GreinOkategoriserade

Tankar kommer och går. För bara någon vecka sedan så var det Nathalies dödsdag. Då kommer många tankar fastän det är så många år sedan som Nathalie gick vidare till en annan dimension. En del minnen finns fastetsade kvar som aldrig försvinner med åren, medan andra minnen bleknar med tiden.

Det som aldrig försvinner som jag bland annat skrivit om i ”Brev till Nathalie” är bland annat de bilder som jag har kvar när Robin tog farväl av Nathalie. Han hade tagit med sig sin blåa nalle som han tyckte mycket om. Han lade den bredvid henne och sedan stod han och strök Nathalie i ansiktet om och om igen. Det kändes som om mitt huvud skulle sprängas och tårarna flödade hela tiden när vi var alla tre var hos henne för att ta ett sista farväl. Att Robin fick vara med för att ta farväl av sin lillasyster Nathalie, tyckte vi var viktigt. I sitt förord skriver Göran Grip som är läkare och författare följande om just detta:

Jeanette berättar om hur storebror Robin som är två år gammal får vara med och ta farväl av sin döda lillasyster. Många vuxna tror att man bör ”skydda” små barn från det som man betraktar som livets ”grymheter”. I själva verket är barn för det mesta bättre rustade än vi vuxna att närma sig livets smärtsamma realiteter – bättre ju mindre de är.”

Göran berättar därefter hur han pratade med en man som mist sin fru, om vikten av att barn fick vara med vid dödsbädden.

Sorgen av att mista ett barn kan leda till att man inte skaffar några fler barn eftersom smärtan är så fruktansvärt svår att man inte orkar gå igenom samma sak igen, om man skulle få ett barn till. En kvinna som jag träffade sa att hon hade läst dödsannonsen på Nathalie och även på annonsen om Sebastians födelse. Hon ville gratulera oss till vår son. Hon berättade samtidigt att deras andra barn hade dött och då vågade de inte skaffa några fler barn.

Att skriva av sig är ett bra sätt att bearbeta sorgen, prata med någon, måla av sig är också ett bra sätt… Det viktiga är att man på något sätt bearbetar sorgen så att man inte bär den med sig. I bok nummer två ”Trädgården inom dig” som jag berättat lite om så tar jag upp just detta, vikten av att bearbeta händelser som man går igenom i sitt liv, stora som små händelser, för att komma vidare i sin utveckling.

Ljushälsningar!